CarolineErikaFranssonHögberg

Under en tid har jag gått och funderat över ganska mycket men en sak som jag helt har i min hjärna hela tiden är att jag har förändrats. Jag tror inte det är sant att jag säger det här men jag äger faktiskt 3 par jeans nu och jag tycker det är så himla skönt att sätta på mig dessa. Tänk för bara några månader sedan så skulle jag aldrig sätta på mig ett par jeans men nu äger jag både 3 par och tycker det är så skönt att ha på mig.

 

Jag har helt släppt de här med klänningar, känner verkligen att det är en del av mig som faktiskt har lämnat ett stadie i mitt liv. Jag har vuxit som person så snabbt och jag känner att jag inte längre kan bära upp söta klänningar längre. Jag har blivit lite kaxigare, skaffat mig självförtroende och jag känner att jag faktiskt har det bra i mitt liv.

 

Problem sitter nog också i att jag tycker det är väldigt jobbigt att shoppa kläder, känner att jag inte hitta de jag söker i butikerna nu de senaste. Har så svårt att hitta de jag söker till min garderob och som representerar mig och mitt jag. Jag har nu under några månade mer lagt mina pengar på skönhet, make up och en för kärlek till läppstift. Har helt släppt klädfronten och lagt fokusen på skönhet istället.

 

För mig känns det konstigt då jag alltid har älskat att shoppa kläder och nu shoppar jag knappt några kläder. Står ändå där och känner varje morgon att jag inte har några kläder att ta på mig och det är ju problemet också. Med tanke på att jag har burit klänningar i så många år så har jag helt glömt att jag kanske ska köpa några tröjor att ha till, nu mina byxor. Så här står jag med 3 par byxor och har knappt inga tröjor och ja tänk mig då att gå i affärer och jag hittar verkligen inga snygga tröjor att bära till känns så himla jobbigt och obekväm.

 

Dock är jag så sugen på att shoppa kläder men jag hittar verkligen inte det jag vill ha utan varje gång jag går in i en butik så går jag nästan lika fort ut igen på grund av att jag inte hittar något jag fästs vid, ni tycker nog det låter toppen, men nej! För mig känns det väldigt obekvämt och jag vill så gärna ha en garderob som är välplanerad och som jag känner att jag har det mesta i men jag känner inte det utan har mest ångest och känner mig faktiskt ful i det jag tar på mig.

 

Varje dag man går in på olika modebloggare och ser hur snyggt klädda de är i verkligen allt! Från byxor till klänning och sedan försöker man själv så känns det så jobbigt när det faktiskt inte blir som man föreställt sig. Detta har nog lidit till att jag har börja använda jeans istället för alla klänningar jag har och allt annat som jag tyckte om förr.

 

Idag tog jag faktiskt och rensade i garderoben och plockade lite i plaggen jag inte använt på ett bra tag och faktiskt plockade ner dem och la dem i en kasse och stoppade in dem i garderoben. Det var dags för det steget kände jag, kläderna ska säljas på loppis för att gynna någon annan och sin garderob istället för att jag ska ha dem hängandes där. Detta gav mig en inblick i vad jag har och faktiskt hjälpte mig i att veta om och bilda mig en uppfattning av vilka plagg jag vill ha och hur jag vill klä mig.

 

Så jag ska smälta detta över natten och sedan imorgon ska jag försöka samla på mig den inspiration som behövs för att skapa den garderob jag vill ha! ♥

 

 

 

 

 

 

Jag har alltid förundrats personer som har fin och bra hy, acne fri och inte behöver ens tänka på att sminka av sig varje kväll utan kan gå och lägga sig med smink utan att få problem. Jag tror att de som kan göra det har en sådan tur, skulle jag gå och lägga mig med smink skulle jag redan dagen efter ha massor av finnar och känna mig så himla smutsig och torr om inte annat.

Mina rutiner är noggrant planerade för att jag ska ha och få så bra hy som möjligt. Men det tar också tid att faktiskt komma på kombinationen och det tar tid innan huden ändrar sig (ca 30 dagar).  Även att jag tar bort min make up varje dag och använder ett ansiktsvatten och en bra dagkräm varje dag så känner jag att jag alltid kan få finare hud, för jag har inte den bästa utan den fixar jag till med hjälp av en bra foundation, conciler och ett bra puder.  

Många kan tro att jag nu då skäms över min hud men det gör jag inte. Jag vågar visa mig utan smink och jag älskar det för då behöver man inte tänka på att man förstör make up:en när man kliar sig i ansiktet som jag tycker är så hemskt jobbigt när man har make up i ansiktet.

Problemet är att jag tycker om make up och med mitt arbete så måste jag visa att kunden behöver alla dessa saker för att få ett snyggt yttre och det tycker jag kan vara ett fel sätt att marknadsföra sig men jag vet också att jag har en budjet som jag ska sälja för varje dag jag jobbar och då måste jag visa att kunderna behöver ha alla dessa saker för att jag ska klara min budjet. Jag vet att detta låter hemskt men detta är den rena och raka sanningen om mitt arbete.

Jag måste ta varje tillfälle att sälja alla dessa produkter och det kan ibland kännas väldigt jobbigt och pressande för man vill alltid visa att man kan och vill sälja för att både klara min egen budjet men också butikens budjet och mål.  Många tror nog att vi pratar om små summor som vi i butiken måste sälja för och då har ni fel, det är extrema summor och det känns verkligen omöjligt att nå och det är det, man når aldrig de målen man vill nå men man får alltid klura ut att om vi gör såhär kan vi klara målet och med hjälp av det här fixar vi målet.

Genom att jag nu både ha jobbat strödagar och nu under sommaren på Kicks förstår jag mer ingående i hur det fungerar och vilka stora mål butikerna har. Det har också fått mig att skapa en blodad tand för detta yrke, vill driva och sprida positiv energi till varje medarbetare och till alla kunder. Vill att alla som kommer in i butiken ska känna att jag skapar behov för dem som de egentligen inte var ute efter denna dag, men jag har också märkt att det är svårt att skapa alla dessa behov för alla.  Så att balansera upp och samla på mig mer kunskap om de olika märkena skapar jag mig en både bättre framtid men också en bättre bank av kunskap. Kunskap jag på ett eller annat sätt kommer behöva under mitt liv.

Så du som har den bra hyn var glad för det och visa att du har en sådan fin hy. Du som har problem skäms inte över det utan ta hjälp av kunniga personer som hjälper dig att plocka fram vad du behöver för produkter och prova dig fram till att skapa din kombination av produkter. Men glöm inte bort att det kan ta tid så ha tåla mod!

 

 

 

Som många vet har jag haft min häst Kajsa i många år, faktiskt i över sju år. Det är väldigt länge om man tänker efter. Jag tänker ofta på hur vår utveckling har varit och hur och vad Kajsa har blivit på de sju åren. Hon är idag helt annorlunda mot vad hon var för sju år sedan men ändå samma lugna, trygga och social häst. Att få på sätt och vis skapa en helt egen häst från början har faktiskt varit så himla kul men kämpigt!

Att börja från där att hästen går ostadigt i både skritt, trav och galopp. Att inte ens kunna fatta galopp och när hon väl gjorde det så tog hon fel galopp. Att hon skulle respektera mig och acceptera att jag krävde saker av henne, var från början stora problem.

För att vara 12 år och få en sådan häst var nog egentligen som att vi tog vatten över huvudet. Jag var nog inte redo för att ta ett sådan stort ansvar att utbilda en häst. Idag är jag ändå väldigt stolt över mig själv, att jag idag sitter på världens underbaraste häst som litar på mig till 110 % och Jag bestämmer över henne, inte hon över mig. Idag är det verkligen ingen lekis ridning, utan varje pass, om det är på ridbanan eller ute i skogen är krävande både för mig och henne.

Kajsa är det bästa jag har, den kärleken som hon ger och det bandet hon och jag har, är så underbart fantastiskt.  Att varje gång jag kommer till hagen tittar hon upp och kollar på just mig och börjar gå till mig. Att varje gång man går jämte henne på vägen till stallet ha en liten dialog med henne och det känns som att hon besvarar de man fråga henne om.  Hon går alltid där vid min axel och det känns så himla mysigt, att få känna en liten knuff med mulen på axeln och känna den glädjen hon skänker mig.

Jag är så lycklig och lyckligt lottad som fick detta ansvar av både mina föräldrar och vänner. Att de trodde på mig och gav mig denna chans att utveckla Kajsa. Idag ligger Kajsa ute på annons och det känns både fantastiskt men också så himla hemskt. Jag tänker varje gång jag får ett mejl så kanske det är någon som är intresserad av henne, tanken att jag ska lämna över min häst till en annan ryttare är både läskigt och så himla roligt. Att få dela den kärleken hon har och få skicka henne vidare henne till en ryttare som ska få uppleva det jag har upplevt med henne känns så himla fantastiskt!

 Dagen då denna dag kommer ske, kommer jag ångra mig djupt, kommer stor lipa i flera dagar efter. Jag lipar av bara tanken av att hon inte längre står här hos mig, att jag inte bara kan gå till hagen och hämta henne och ut och rida, utan hon är borta! Sju år är väldigt länge och det känns när man tänker efter.

Vi får vad som händer! Ikväll kommer det en mamma och dotter som letar häst som ska provrida henne, hoppas på sätt och vis att de gillar henne men ändå inte.

 

Det här med bloggen, jag älskar att skriva och berätta om vad jag gör och delar med glädje allt jag hittar på att göra och drömmar och mål. Men även hur jag mår, min dagbok tar jag min blogg som. Jag har svårt att beskriva och säga hur jag känner men när jag skriver känner jag att jag blir lite lättare. 

Jag har funderat mycket på hur fort man som människa gör sig en uppfattning om hur en person är. Som sagt det tar 4 sekunder att bilda sig en uppfattning och få ett första intryck av en person. Jag tycker det är så skrämmande att det kan gå så fort men det är faktiskt sant.

Många tankar ställer jag mig, hur kan en person med en enda blick fatta ett beslut och få ett intryck av en person utan ens ha pratat med den. En enda blick kan bilda en helt magnifik uppfattning av en person.

Tänk att den energin jag som person förmedlar kan ge en uppfattning. Jag tänker ofta på hur jag själv är och hur jag uppfattas? Är jag som jag tror jag är, positiv, drivande och hjälpande eller är jag inte det? Jag tycker det är jätte svårt att säga exakt hur man är, jag skriver om det här för jag har så många roller att spela. Ena dagen kan du möta mig i en person medans du en annan dag möta en annan. Jag kan själv erkänna att spela olika personer/roller,  inte är det lätt men lättare än att vara sig själv. Man vill vara sig själv men man vill inte visa allt för mycket av sig själv utan bara var en person som man tror skapar balans i kroppen men som inte alltid gör det utan skapar kaus i både kroppen och hjärnan. Inne i mig själv, tillslut dras man fram och tillbaka, slits samman och tillslut inte vet ut eller in.

Jag vet att detta låter annorlunda och konstigt men kan säga att jag inte är själv om att faktiskt känna såhär för jag tror att alla där ute någon gång i sitt liv faktiskt känt att man inte varit sig själv i de ögonblicken eller ville göra alla belåtna så man sa inte vad man verkligen tyckte eller tänkte för att man inte ville sticka ut och man ville inte att andra ska uppfatta dig fel eller att du inte är lika normal som alla andra.

Jag fyller 19 år till hösten och jag lever varje dag med en garderob, jag står varje dag och väljer vilken ”kropp” av känslor och åsikter jag ska ha. Men jag har lärt mig att inte vända kappan efter vinden av hur andra tycker utan de jag tycker, tycker jag och jag står på mig och tycker jag något så visar jag det genom att argumentera och verkligen visa att jag kan stå upp för mig själv.

Jag tror att rädslan av att förlora eller göra andra nöjda och visa sig svag har gjort att jag bildat mig denna garderob, självklart skulle jag vilja rensa och bilda mig en person som är mig själv och det är det vad jag försöker just nu. Att själv godkänna att man får vara svag och inte behöva göra alla nöjda jämt och ständigt sluta ha för höga krav på sig själv utan bara vara en helt vanlig person.  Vägen dit tar lång tid men jag hoppas att en dag kan säga att jag faktiskt är nöjd med mig själv.