Tankar & Funderingar
Det här med bloggen, jag älskar att skriva och berätta om vad jag gör och delar med glädje allt jag hittar på att göra och drömmar och mål. Men även hur jag mår, min dagbok tar jag min blogg som. Jag har svårt att beskriva och säga hur jag känner men när jag skriver känner jag att jag blir lite lättare.
Jag har funderat mycket på hur fort man som människa gör sig en uppfattning om hur en person är. Som sagt det tar 4 sekunder att bilda sig en uppfattning och få ett första intryck av en person. Jag tycker det är så skrämmande att det kan gå så fort men det är faktiskt sant.
Många tankar ställer jag mig, hur kan en person med en enda blick fatta ett beslut och få ett intryck av en person utan ens ha pratat med den. En enda blick kan bilda en helt magnifik uppfattning av en person.
Tänk att den energin jag som person förmedlar kan ge en uppfattning. Jag tänker ofta på hur jag själv är och hur jag uppfattas? Är jag som jag tror jag är, positiv, drivande och hjälpande eller är jag inte det? Jag tycker det är jätte svårt att säga exakt hur man är, jag skriver om det här för jag har så många roller att spela. Ena dagen kan du möta mig i en person medans du en annan dag möta en annan. Jag kan själv erkänna att spela olika personer/roller, inte är det lätt men lättare än att vara sig själv. Man vill vara sig själv men man vill inte visa allt för mycket av sig själv utan bara var en person som man tror skapar balans i kroppen men som inte alltid gör det utan skapar kaus i både kroppen och hjärnan. Inne i mig själv, tillslut dras man fram och tillbaka, slits samman och tillslut inte vet ut eller in.
Jag vet att detta låter annorlunda och konstigt men kan säga att jag inte är själv om att faktiskt känna såhär för jag tror att alla där ute någon gång i sitt liv faktiskt känt att man inte varit sig själv i de ögonblicken eller ville göra alla belåtna så man sa inte vad man verkligen tyckte eller tänkte för att man inte ville sticka ut och man ville inte att andra ska uppfatta dig fel eller att du inte är lika normal som alla andra.
Jag fyller 19 år till hösten och jag lever varje dag med en garderob, jag står varje dag och väljer vilken ”kropp” av känslor och åsikter jag ska ha. Men jag har lärt mig att inte vända kappan efter vinden av hur andra tycker utan de jag tycker, tycker jag och jag står på mig och tycker jag något så visar jag det genom att argumentera och verkligen visa att jag kan stå upp för mig själv.
Jag tror att rädslan av att förlora eller göra andra nöjda och visa sig svag har gjort att jag bildat mig denna garderob, självklart skulle jag vilja rensa och bilda mig en person som är mig själv och det är det vad jag försöker just nu. Att själv godkänna att man får vara svag och inte behöva göra alla nöjda jämt och ständigt sluta ha för höga krav på sig själv utan bara vara en helt vanlig person. Vägen dit tar lång tid men jag hoppas att en dag kan säga att jag faktiskt är nöjd med mig själv.
