CarolineErikaFranssonHögberg

 

Kajsa har varit så fantastiskt fin de senaste veckorna så det känns väldigt jobbigt att bara nu slitas från hästen jag spenderat mina 7 år tillsammans. Vi har kämpat oss igenom både motgångar och framgångar och att nu få spenderat mina senaste veckor på min häst där hon är så himla fin känns så underbart och för mig som har kämpat så hårt med henne för att få henne till den hon är idag.

 

Att känna en häst utan och innan, veta vad man exakt ska göra för at hon ska gå som man vill. Inte rädd för något utan lunkar på som om att inget har hänt medans de andra hästarna hoppar och stutsar runtomkring. Känslan av att veta exakt var man har sin häst är en obeskrivbar känsla.

 

Jag är så stolt och lycklig för att jag har fått ha min häst Kajsa och vill tacka alla runt omkring mig som har puschat och hjälpt mig i min resa med henne. Vill tacka min mamma och pappa som trodde på mig att jag skulle klara av Kajsa som 6 åring som inte kunde galoppera ens och idag är det enda hon nästan gör. Man behöver bara tänka galopp så galopperar hon. Vill tacka Malin Palm för träningen och den hjälpen att både övervinna rädslan av att rida utan säkehetsväst och bevisa att jag själv kan sitta på Kajsa och galoppera på en hand. För mig är det så stora steg i min och våran framgång och som behövdes för att Kajsa och jag ska vara där vi är idag!♥