Godkväll kära läsare, hoppas allt är bra med er och att ni har haft en bra helg.
Jag har haft lite ledigt till, skäms lite över det men nu kommer faktiskt ett inlägg jag kände att jag ville och behöver dela med mig av som kommer hamna i katogorin "Tankar och Funderingar". För det är faktiskt en riktig djup dykning rakt in i mig. Ibland måste sanningen komma fram och det är dags.
Jag har länge haft den där känslan som gör att man inte tycker man är tillräckligt snygg, den där tiden som man lägger på att sminka över allt de där som man inte tycker om. De man tycker är så fult och äckligt med sig själv.
Varje gång känner jag ånger över det, varje gång. Det sitter inte i magen ångersten, den sitter i bröstet väldigt nära hjärtat. Varje gång eller hela tiden faktiskt känns det så tugnt, helst när jag väl har sminkat över allt och försöker att inte röra ansiktet för då vet jag att det kanske kommer synas att jag inte är perfekt.
Jag har inte alltid haft det så men de senaste året har det bara blivit värre. Har skämts så mycket och haft sådan ångerst över det, det jag inte egentligen kan kontrollera utan bara får acceptera.
Problemet är min hy, den där som varit så bra i så många år men som har blivit så dålig nu. Jag skäms över att gå utan smink till och med i stallet, något jag aldrig gjort förut. Det senaste året har jag bestått av ett tjockt lager smink för att jag har skämits och haft ångerst över allt de där äckliga, fula och inte perfekta ansiktet.
Jag kände att jag behövde skriva det här för att både rensa mina tankar men också bevisa att jag som sköter min hud super noga, har dålig hy. Ingen tröst för mig men kanske för dig som läser och ser mina bilder och tycker de är perfekta. Jag är inte perfekt och det perfekta du ser är smink i överflöd som jag skäms och har ångerst över varje dag.
Ett djup dyk in i mina tankar och in i mitt liv. Min vardag och in i mitt hjärta. Väldigt jobbigt tycker jag men många tycker nog det är ett irlandsproblem och att jag inte bör klaga och det göra jag inte jag, jag säger bara som det är och hur jag känner. Försker upprätta många perfeka frågetecken som jag tror finns hos antingen många här eller i alla fall några.
Ni som har en perfekt hy, var glad för varenda dag du kan gå ut genom dörren och var stolt att du ser ut som du gör. Det är det jag är så avundsjuk på dig för.
Du som är i samma sitts som jag med dålig hy, vi kämpar ihop och gör det bästa vi kan för att inte känna oss ful, äcklig och känna ångest och skämmas för våran hy. Vi måste släppa tankarna och inse att vi är fina som vi är.
Kommer nog leva ett tag till såhär tills det blir bättre men nu känner jag mig inte ensam längre och som sagt jag är inte perfekt och kommer aldrig bli men bättre, absolut.
Jag är nu tillbaka hade jag tänkt, har en massa roligt att skriva om och har saknat att skriva till er!
Tiden räckte inte riktigt till nu i sommar men nu ska det bloggas till tusen. Har en massa smaskiga saker att dela med mig om och ni får ju inte glömma att ni får följa mig och mitt äventyr.
Hoppas ni alla haft en lika bra sommar som jag har haft. Mycket jobb men har haft de 3 bästa månaderna i mitt liv på kicks. Jobbade min sista dag i måndags och det känns väldigt tomt bara en dag efter. Kommer sakna alla mina brudar på jobbet, alla underbara kunder och butiken. Allt är så väldigt sorgligt gällande den biten, men jag biter ihop och blickar framåt, kicks ser vi lite längre fram i tiden! Jag vet det!
Sökandet efter jobb fortsätter. Tur nog fick jag lite jobb hos min mamma på vårdcentralen i Sävsjö tisdag till fredag. Känns skönt att inte gå från heltids jobb till inget utan mellan lada med ett annat jobb heltid dock men på en helt annan nivå.
Kajsa mår prima och även pojkvännen min vad jag vet. Känns mycket konstigt att inte längre dela kvällarna och nätterna med honom. Så jag längtar väldigt mycket tills vi kan flytta ihop permanent så man alltid får dela tiden man har över med han💗
Liten uppdatering till er alla, som undrat vart jag tagit vägen. Här är jag nu igen och vi ses strax igen!
Något jag just nu har blivit mer och mer uppmärksammad på är det här med SPF. För ex antal år sedan brände jag mig så hårt i ansiktet att jag fick blåsor, blåsorna blev sedan till hård hud som sved och gjorde väldigt ont. Det tog lång tid innan det läkte, det gjorde så ont och sved så mycket att jag knappt kunde öppna munnen eller röra ansiktet i huvudtaget. Jag hade tur, idag har jag inga ärr eller andra men efter denna olyckliga dag då solen stod som högst och brände mitt ansikte. Detta hade inte hänt om jag visste att solskydd hade räddat mig men som barn tyckte jag bara det var jobbigt, kladdigt och obehagligt.
Varje dag då jag jobbar på Kicks och säljer dagkrämer vill ofta inte kunder ha SPF i sina dagkrämer. Jag är väldigt undrande till detta då jag som vet vad solen kan göra med oss och våran hud, varför inte man väljer SPF? Många tror att man inte får en lika bra bränna i ansiktet om man har SPF i sin dagkräm, sant på sätt och vis men du får en snabb bränna och eventuellt bränner du dig och huden flagnar och du blir blek igen. Men använder du en dagkräm med SPF får du brännan under en längre period som kommer ger dig en mer hållfast bränna och du skyddar dig från de värsta strålarna som vårat ozonlager försöker skyddar oss från men som har blivit tunnare och tunnare.
Linda Hallberg visade för några veckor sedan en film som verkligen skrämde mig. Denna film handlar om hur våra hudar ser ut om man kollar genom en ultravioletkamera. Jag blev väldigt skrämd och chockad av denna film och har sedan dess inte visstats ute utan SPF och kommer aldrig mer gå ut utan. Hudcancer och för tidigt åldrande är något jag inte vill problem med i mitt liv.
Här har ni filmen, ta er tid och se den och välj alltid SPF innan ni går ut!
Under några år har jag känt att modet inom kläder har varit lite svårt att passa in i. Jag har haft en tanke att jag vill se ut såhär men känt att jag aldrig har passat i det eller känt mig obekväm i det. Känt som att jag har köpt kläder jag tyckt var snygga och verkligen ååå den tröjan har jag tänkt matcha med de byxorna eller den kjolen. Även att jag tänker ut minst 4 olika outfits så hänger plagget i garderoben med prislappen på.
Jag skäms över att det faktiskt är så. Men så är faktisk sanningen över min garderob.
Det ser ut som att jag har hur mycket kläder som helst och det har jag inget snack om saken men jag använder tyvärr inte mycket av det som hänger där. Skulle kunna rensa ut minst halva garderoben för det hänger bara kläder där i som tar plats för de kläderna jag faktiskt använder som oftast får hänga på klädställningen i rummet för att jag inte orkar pressa in alla mina kläder som jag använder ofta där inne.
Men efter några månaders fundering har jag nog med hjälp av min pojkvän kommit fram till att jag nog har hittat den klädstilen som passar mig. Känslan av att jag faktiskt vill se ut så med de kläderna gör att jag känner mig säker och snygg! Det tycker jag är en så viktig sak att tycka och känna över sig själv. För bär du något på dig som du inte känner dig bekväm eller snygg i så ser man det på personen.
Vårens mode är sportigt men det är verkligen inte min grej. Kommer nu med det jag vill klä mig vara mer klassisk och dessat men också väldigt trendigt och inspirationen kommer från och av den hetaste snackisen just nu... Kim Kardashian!
Jag bara älskar pennkjolen och polotröjan tillsammans som en dress. Den trendiga trend coaten, i en snygg grå färg eller krämvit. Rena linjer och inte en massa mönster och detaljer som förstör. Utan enkla och klassiska outfits.
Härmapa tänker ni, och ja, det är jag kanske men jag tycker även att det är snyggt. Så varför skulle jag inte klä mig så för? Man är ju dum annars hihi ;) Hoppas ni har hittat de ni vill köra på i vår och klä dig i det du känner dig snygg och bekväm i! Det gör dig ännu snyggare då!
Det här med att gå till frisören har för mig varit väldigt jobbigt genom livet, inte för att jag är rädd för att klippa mitt hår utan för att jag är rädd för att resultatet inte ska vara som jag vill att det skulle bli. Och ja, jag kan räkna gångerna jag varit nöjd på mina fem fingrar faktiskt.
Du sätter dig där i stolen och har en tanke på hur du vill ha det och har sådana förväntningar på att det ska bli så bra som bilden i ditt huvud men när du börjar se resultatet är det verkligen inte så du tänkt dig att det färdiga resultatet ska vara.
Varje gång tänker jag då, "Varför har jag än en gång satt mig här?".
Tänker många gånger om, vad jag sa att jag ville ha det och hur jag sa det och om man kunde misstolka det jag sa till något annat. Men nej, kommer aldrig på vad som kunde misstolkas av det jag sa. Utan klippa minsta lilla blir flera centimeter och färgen som läggs i blir en annan färg/nyans men aldrig den nyansen jag vill ha. Sedan någon vecka sedan har färgen tvättats ur och ser ännu gräsligare ut.
I tisdags var jag tillbaka hos min frisör och frågade och sa att jag inte var nöjd med vad som gjordes för de två veckor sedan jag var där. Kan säga att jag hade en grå gul ton på mitt hår då men idag har jag mina guldiga toppar tillbaka. Det första jag fick till svar att jag kunde få en ny tid att tona om det, men nja tänkte jag, de var jag ju inte jätte intresserad av då det säkert skulle bli lika dant igen både tänkte jag och sa till tjejen.
Började sedan förklara att verken toningar eller färg brukar fästa på håret mitt men tyckte att det borde det då det är så poröst och borde dra till sig allt man sätter på det. Då frågade hon en av de andra frisörerna och frågade henne hur man skulle göra. Hennes första fråga var om vi hade egen brunn? Och ja det är ju klart jag bor ju på landet och detta vet denna frisör om då hon har min mamma som kund, de dummaste är att jag och min mamma har exakt samma hår men hennes färgningar blir hur bra som helst och håller länge. Så varför inte mina?
Frisören sa att jag hade för mycket kalk, magnesium och andra metaller i vattnet som gör att inte håret tar upp färgen/ tvätta ur sig väldigt fort. Fick rådet att använda askorbinsyra utspätt i ljummet vatten och att detta ska göra håret snyggt igen.
"Okej" tänkte jag och gick där ifrån. Gick och köpte askorbinsyra och ska se om det hjälper. Har nu testat och nej det blev tusen gånger värre, nu har jag verkligen typ orange guldigt hår, alltså ännu värre emot vad jag hade innan jag gick till frisören.
Till denna lilla beskrivning gällande denna situation undrar jag varför inte frisören frågade vad jag hade för vatten innan hon började med färgningen. Hade hon frågat hade jag inte behövt lägga de pengarna jag la på det här utan sett och accepterat att det faktiskt inte går att fixa mitt hår utan det kommer vara såhär vad jag än gör för att vi har de vattnet vi har.
Ibland undrar jag om frisörerna nu för tiden bara vill pumpa pengar på oss kunder men inte tänker på konsekvenserna som faktiskt kan hända med håret. Som för fem år sedan då jag blekte slingor i håret och tappade i stort sett stora delar av håret för att mitt hår är konstigt. Eller när jag skulle färga håret igen efter att den mörka färgen hade tvättats ur och min utväxt fick ingen färg vad frisören än gjorde.
Jag har säkert konstigt hår men att det ska bero på vattnet tycker jag är sjukt konstigt och en väldigt dålig förklaring till att mitt hår är som det är. Senare i livet kanske man får svar på vad som faktiskt är problemet.
Ska hädanefter bara gå och klippa mig hos frisören, ska aldrig mer lägga pengar och tid på att försöka fixa färgen på mitt hår utan det få förbli orange guldigt. Jag som är så himla sugen på grått hår i en riktig askig ton.
Jag får vänta och se vad framtiden har att erbjuda för mig och mitt hår!
