CarolineErikaFranssonHögberg

Godkväll kära läsare, hoppas allt är bra med er och att ni har haft en bra helg.

Jag har haft lite ledigt till, skäms lite över det men nu kommer faktiskt ett inlägg jag kände att jag ville och behöver dela med mig av som kommer hamna i katogorin "Tankar och Funderingar". För det är faktiskt en riktig djup dykning rakt in i mig. Ibland måste sanningen komma fram och det är dags.

Jag har länge haft den där känslan som gör att man inte tycker man är tillräckligt snygg, den där tiden som man lägger på att sminka över allt de där som man inte tycker om. De man tycker är så fult och äckligt med sig själv.

Varje gång känner jag ånger över det, varje gång. Det sitter inte i magen ångersten, den sitter i bröstet väldigt nära hjärtat. Varje gång eller hela tiden faktiskt känns det så tugnt, helst när jag väl har sminkat över allt och försöker att inte röra ansiktet för då vet jag att det kanske kommer synas att jag inte är perfekt.

Jag har inte alltid haft det så men de senaste året har det bara blivit värre. Har skämts så mycket och haft sådan ångerst över det, det jag inte egentligen kan kontrollera utan bara får acceptera.

Problemet är min hy, den där som varit så bra i så många år men som har blivit så dålig nu. Jag skäms över att gå utan smink till och med i stallet, något jag aldrig gjort förut. Det senaste året har jag bestått av ett tjockt lager smink för att jag har skämits och haft ångerst över allt de där äckliga, fula och inte perfekta ansiktet.

Jag kände att jag behövde skriva det här för att både rensa mina tankar men också bevisa att jag som sköter min hud super noga, har dålig hy. Ingen tröst för mig men kanske för dig som läser och ser mina bilder och tycker de är perfekta. Jag är inte perfekt och det perfekta du ser är smink i överflöd som jag skäms och har ångerst över varje dag.

Ett djup dyk in i mina tankar och in i mitt liv. Min vardag och in i mitt hjärta. Väldigt jobbigt tycker jag men många tycker nog det är ett irlandsproblem och att jag inte bör klaga och det göra jag inte jag, jag säger bara som det är och hur jag känner. Försker upprätta många perfeka frågetecken som jag tror finns hos antingen många här eller i alla fall några.

Ni som har en perfekt hy, var glad för varenda dag du kan gå ut genom dörren och var stolt att du ser ut som du gör. Det är det jag är så avundsjuk på dig för.

Du som är i samma sitts som jag med dålig hy, vi kämpar ihop och gör det bästa vi kan för att inte känna oss ful, äcklig och känna ångest och skämmas för våran hy. Vi måste släppa tankarna och inse att vi är fina som vi är. 

Kommer nog leva ett tag till såhär tills det blir bättre men nu känner jag mig inte ensam längre och som sagt jag är inte perfekt och kommer aldrig bli men bättre, absolut.